Förlåt mig.
Jag känner mig inte bekväm med att skriva det här. Men jag måste låta världen få veta vad som hände. Det här är min bekännelse.
Än vet jag inte vad konsekvenserna av mitt handlade kommer att bli. Kanske blir det inte så farligt. Kanske dör jag i min ensamhet, och kanske visar det sig att ingen behövde höra den här historien.
Jag hoppas att det blir så. Att den här bloggen försvinner tillsammans med mig.
Men den växer. Jag kan känna hur den växer.
Jag önskar att jag kunde ta allting tillbaka.
Kommentarer
Trackback